Känsla.

De känns som om jag har glömt nåt.

Fingrar på tangentbordet.

Kollar bland papprena.

Snabb blick på almenackan.

Nej. Inget. Men vad är det som gnager i mig då, får mig att bita sönder nagelbanden?

Har känt så här i en vecka nu. Bieffekt av pencillin...

Fan!

Jag vet inte! Jobbig jäkla känsla. Vilken sekund som helst kommer jag att komma på det och fasan kommer sprida sig från huvudet till bröstet och "schvuuup" så sugs hjärtat ner i skorna.

När. Som. Helst. Nu...

Underbart...

...är att diska med Björn Afzelius vrålandes i öronen och sen vända sig om och se en nakenfisig liten Arvid som läser böcker på vardagsrumsmattan.

Ja jag kan göra vad jag vill!

En bra grej när man är lite vuxen är att man kan göra ganska vad man vill, äta kakdeg, gå runt naken, kolla på skräckfilm (ja eller hur!?), måla om, gå kortpromenader, gå långpromenader och ha på sig omatchande kläder. Därför tycker jag mycket mycket om den här hemsidan:

http://www.365saker.se/

Gå in, njut och upptäck!

Av-ak-ti-verad!

Jag har avaktiverat mitt facebookkonto. Känns helt jäkla wonderbar!



(Tillägg ett tag efteråt: Jag är tillbaks på Fejjan som man tydligen kallar det...jag är så fruktansvärt svag!)

I skoaffären:

Jag: Va tycker du om dom här ska jag prova dom?

Klas: Mmm..men du har ju rätt breda fötter!

Jag: ...?...Va fint sagt älskling, tack!

Napp..

..är till för bebisar så de har vår lilla Slarv slutat med helt huxit och fluxit! Jag har nästannästan gett den till han flera gånger.
Särskilt klockan två/tre på natten när han ålar runt som en arg liten mask och man får klappa honom på huvudet tills han somnar om, då...då...är man nära!

Tänk så lätt...
...plopp!

Napp på plats!

Frid och fröjd!

SÖMN!

Men så tänker jag; om vi tycker det är besvärligt nu, tänk då om några månader när han skaffat ännu mer vilja och ännu mer av sin mors temprament. Och helt plötsligt så känns det ganska ok att han bara "knorrar" lite och att man är vaken tio/tjugo minuter varje natt för att klappa lite huvud.

Så på måndag tar vi bort napparna även på dagis.
Undra hur happy happy dom blir då?

Sao e de...

Jag har gått en kurs i kroki
men det struntar du i
jag får ändå aldrig se dig naken
Jag har staffli och jag har kol
och jag har nerver av stål
men du bryr dig inte om
den saken.

Eureka!

Hittad!

Låg bakom/under en stor radiostyrd bil. Lite snyggt undanstoppad.

Nu är briobanan komplett.

Livet är härligt!

Att hitta en liten röd brandbil.

Att hitta en liten röd brandbil är svårt. Särskilt när en liten ettårig Arvid är den som gömt/glömt den. Men utan denna lilla röda brandbil känns inte briotågbanan komplett.
Så sökandet fortsätter, var, var kan en liten liten människa tänkas lämna en liten liten röd brandbil?
Papperskorgen?
Gaderoben?
Bland gosedjuren?
I en sko?
Den som det visste! Den som de visste!

Orkar jag dammsuga?

Orkar jag dammsuga? NEJ! Kommer jag göra det ändå? JA! Varför? För att jag inte kan gå och lägga mig innan de är rent hemma och snart är det för sent för att dammsuga och jag vill verkligen inte va uppe hela natten!