Vaken i natt av en förbannat pipande.

Inatt vaknade jag av att det piper, skithögt.

Piiiiip!

Var trettionde sekund piper det. Lite sömndrucken så puffar jag till Klas och väser; "Klas de piper!"
Klas flyger upp, stridsredo, han gör det nämligen om man väcker honom mitt i natten och säger nåt, vadsomhelst.
Hursom flyger han upp och kutar ut till vardagsrummet där han blir stående i en minut medan han försöker lokalisera pipandet.
Brandvarnaren.

Den "extra" brandvarnaren som vi av nån anledning satt upp mellan köket och vardagsrummet. Den slits ner av Klas med ren handstyrka och han börjar operera bort batterierna.

PIIIIIP!
Det GÅR inte!

PIIIIIP!
Varför går det inte? Vad håller han på med? "Klas TA UT batterierna!" Får ett argt väsande tillbaka; "Va tror du jag håller på med?"

PIIIIIIIIIIIP!
Vem, vem har tillverkat denna skitbrandvarnare? Varför finns den hemma hos oss och varför varför börjar den pipa klockan halv ett på natten?

PIIIIIIIIIIIIIIIP!
Menvaf....piper den bara högre och högre? "Kasta ut den genom fönstret!" Här trodde Klas jag försökte skoja till det, men de gjorde jag inte. Jag tyckte verkligen vi skulle göra det, det eller stampa väldigt hårt på den!

PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP!
"Klas! Kom hit med den!" (Att det ska krävas en kvinna!)

PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP!
Meh..vafasen? Varför sitter batterierna inklistrade i brandvarnarhelvetet?
...
"Klas, ge mig en KNIV!"
Klas kommer springande med ett hårspänne!
?!
Pillar iallfall ur batterierna med hårspännet(?), pillar ut alla tre batterierna, även om Klas menar på att det bara behövs pillas ut ett!

PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP!
Men förhelvete, nu börjar jag fundera på hur man bäst kan förgöra denna dödsmaskin, men inser efter en liten stund att de nog bara va sista dödsskriet.

Denna brandvarnaren kommer nog aldrig aldrig sättas upp igen!

Arvid samlar!

Hittade precis en av Arvids gömmor, bakom ett element hade han lagt följande; en tidning, lite papper, ett senilsnöre till nycklar, ett kuvert och viktigast av allt, hans blåa mockasiner, som vi letat efter i ungerfär en vecka.

Tror bestämt att jag får ta och kolla bakom alla element! Vem vet vad man kan tänkas finna.

Utöver det så har Arvid idag haft sönder en ljuskopp och ett underlägg i glas. Grattis där kanske ni tänker nu. Sen har han även lärt sig hur man effektivast och ljudligast välter en stol....Om och om och om och om igen.

Antingen är Arvid grymt tidig eller så har den jä*eln som sa att trotsåldern börjar när dom är två fel, SÅ FRUKTANSVÄRT FEL!

I bilen.

Klas: Jag ska nog göra lite...va heter de? Crunches!

Jag: Ooooooj så international man ska va då och prata engelska! Situp heter de annars!!! (bestämdminen på)

Klas: Meh ditt brighto! Va fan tror du situps e på för språk!?

RIDÅ!

Känsla.

De känns som om jag har glömt nåt.

Fingrar på tangentbordet.

Kollar bland papprena.

Snabb blick på almenackan.

Nej. Inget. Men vad är det som gnager i mig då, får mig att bita sönder nagelbanden?

Har känt så här i en vecka nu. Bieffekt av pencillin...

Fan!

Jag vet inte! Jobbig jäkla känsla. Vilken sekund som helst kommer jag att komma på det och fasan kommer sprida sig från huvudet till bröstet och "schvuuup" så sugs hjärtat ner i skorna.

När. Som. Helst. Nu...

Underbart...

...är att diska med Björn Afzelius vrålandes i öronen och sen vända sig om och se en nakenfisig liten Arvid som läser böcker på vardagsrumsmattan.

Ja jag kan göra vad jag vill!

En bra grej när man är lite vuxen är att man kan göra ganska vad man vill, äta kakdeg, gå runt naken, kolla på skräckfilm (ja eller hur!?), måla om, gå kortpromenader, gå långpromenader och ha på sig omatchande kläder. Därför tycker jag mycket mycket om den här hemsidan:

http://www.365saker.se/

Gå in, njut och upptäck!

Av-ak-ti-verad!

Jag har avaktiverat mitt facebookkonto. Känns helt jäkla wonderbar!



(Tillägg ett tag efteråt: Jag är tillbaks på Fejjan som man tydligen kallar det...jag är så fruktansvärt svag!)

I skoaffären:

Jag: Va tycker du om dom här ska jag prova dom?

Klas: Mmm..men du har ju rätt breda fötter!

Jag: ...?...Va fint sagt älskling, tack!

Napp..

..är till för bebisar så de har vår lilla Slarv slutat med helt huxit och fluxit! Jag har nästannästan gett den till han flera gånger.
Särskilt klockan två/tre på natten när han ålar runt som en arg liten mask och man får klappa honom på huvudet tills han somnar om, då...då...är man nära!

Tänk så lätt...
...plopp!

Napp på plats!

Frid och fröjd!

SÖMN!

Men så tänker jag; om vi tycker det är besvärligt nu, tänk då om några månader när han skaffat ännu mer vilja och ännu mer av sin mors temprament. Och helt plötsligt så känns det ganska ok att han bara "knorrar" lite och att man är vaken tio/tjugo minuter varje natt för att klappa lite huvud.

Så på måndag tar vi bort napparna även på dagis.
Undra hur happy happy dom blir då?

Sao e de...

Jag har gått en kurs i kroki
men det struntar du i
jag får ändå aldrig se dig naken
Jag har staffli och jag har kol
och jag har nerver av stål
men du bryr dig inte om
den saken.

Eureka!

Hittad!

Låg bakom/under en stor radiostyrd bil. Lite snyggt undanstoppad.

Nu är briobanan komplett.

Livet är härligt!

Att hitta en liten röd brandbil.

Att hitta en liten röd brandbil är svårt. Särskilt när en liten ettårig Arvid är den som gömt/glömt den. Men utan denna lilla röda brandbil känns inte briotågbanan komplett.
Så sökandet fortsätter, var, var kan en liten liten människa tänkas lämna en liten liten röd brandbil?
Papperskorgen?
Gaderoben?
Bland gosedjuren?
I en sko?
Den som det visste! Den som de visste!

Orkar jag dammsuga?

Orkar jag dammsuga? NEJ! Kommer jag göra det ändå? JA! Varför? För att jag inte kan gå och lägga mig innan de är rent hemma och snart är det för sent för att dammsuga och jag vill verkligen inte va uppe hela natten!

Rrrraaaarrgh!

Nu sitter jag och filar på ett jätteargt mejl till förbo (om det arktiska klimatet i vår lägenhet) som jag inte kommer skicka i slutändan ändå för att jag e på tok för konflikträdd för att nånsin göra nåt sånt och då skulle dom jävlarna ändå bara komma upp hit som besservissrar och lite nedlåtande berätta för den stackars lilla flickan att temperaturen är centralstyrd och samma för alla lägenheter och INGEN ANNAN KLAGAR och herregud vilken lång mening de här blev då men de gör inget för de e min blogg och jag får skriva tre a4sidor långa meningar om jag vill.

Jag är lite trött!

Jag är lite trött, efter veckor av magsjuka, prov och diverse "underliga människor" så är jag helt slut. Därför ska jag ut imorrn och berusa mig och dansa fult! De kommer bli wonderbar känner jag! WONDERBAR!

Jaaahapp!

Nu sitter jag i skolan...har precis haft prov och ska nu vänta här i ca två timmar i väntan på en HLRkurs! För de är alltid roligt, roligt roligt att vänta. Har försökt "komma i kontakt" med Klas men nej, inget svar där inte. Så nu sitter jag här i två timmar, tralalalala!

Kallt.

De e så kallt i vår lägenhet att man tidvis behöver tjockstrumpor och extratröja för att överleva! Undra varför Förbo gör så?
Förbereda oss inför en eventuell istid?
Kallt håller oss alerta?
Kyla är bättre än värme, för då känns det inte så kallt när man kommer ut?
Tål att tänkas på...ska gå och lägga mig under mitt duntäcke och fundera.

Dagis....(det heter faktiskt förskola)

Lämnade precis Arvid på dagis, han ska bara vara där två timmar nu. Sen kommer han komma hem och sova. Dom senaste gångerna på dagis har han vart rätt kylig när jag kommit och hämtat honom, tittat på mig och obekymrat fortsatt leka. Här går man och nästan längtar ihjäl sig och han sitter med en plastfisk i munnen och verkar inte riktigt lika rörd av återföreningen.
Men jag antar att de nog är ett bra tecken.

Vi har "lov" nu. Jag skriver "lov" som jag gör för att det är bara en undanmanöver, dom lurar oss att det är lov. Men sen när vi kommer tillbaka kommer dom kasta prov och hemtentor på oss, ett lov utan nåt att göra är för bra, de kan inte va sant. Dom måste lura oss på nåt sätt.

Nej nu ska jag göra en jättekanna med kaffe och börja rensa ur vårt förråd, de ska bli skoj, ungefär lika skoj som det är att trampa i hundbaj.

Huvudont och kräks!

Arvid kräktes inatt, han kräktes och satte i halsen. Fick vända honom upp och ner och dunka lite i ryggen, men de kändes som om de tog fem sex timmar innan han hosta upp det och började gråta. Tog nog igentligen bara några sekunder. Usch...man blir bra omskakad av sånna händelser. Nu verkar han dock må ganska bra igen. Sitter och leker med allt skojsigt han fick när han blev ett.
Själv har jag tillbringat dagen som en zombie, sov i princip inget efter han kräktes vid två inatt. Så imorse vaknade jag med huvudvärken från helvetet...nu runt sextiden försvann den! Mycke jag fick gjort idag då...NOT!
På måndag börjar Slarv på dagis, stora fine killen. Dagis! Så säjer de väl bara poff så ska han börja skolan...
Vi fick veta igår att en av våra kompisar fick en liten flicka den 20:e, på Slarvs fördelsedag! Ska bli kul att få gå och klämma på liten bebis. Svårt bara att inte bli jättebebissugen!

Ska städa när Arvid sover!

Nu sover han på balkongen! Städar jag? Neh! För jag uppehåller mig vid datorn. Kollar samma grejer om och om igen ifall ifall nåt hänt!
Men nu nu är det dags, Operation RENT HEM är igång!

It´s all fun and games until someone gets MAGSJUKA!

Jepp! True it is! Arvid har drabbats av sin första maginfluensa och känner jag Arvids mamma rätt så kommer även hon följa i sin sons fotspår. Men just nu kan jag inte bli sjuk för då skulle de bli anarki här hemma och inget, INGET skulle bli gjort...här hemma!
Så Caliciviruset kan ta sig några veckor frammåt. Bye bye spyo!
Meeen den lille hypokondrikern i mig går iaf på helvarv...Shit, va de lite magont kanske? Mår jag lite illa eller är tandborsten bara på tok för långt bak på "tungan/halsen"? Tror varje sekund att kräkssjukan likt terminator bara ska hoppa på mig bakifrån och brutalt brotta ner mig tills jag ligger i en liten gråtande hög på badrumsmattan...men hittills har de gått bra, inget virus i bakhåll bakom sovrumsdörren. Bye bye spyo, försök en annan gång, säger jag! Jag är redo för fajt!
Hur som om vi bortser från äcklel och päckel så är Arvid troligtvis den bästa NÅNSIN som haft magsjuka, helt lycklig...sen plötsligt spyr han...sen helt lycklig! Lycklig, spy, lycklig, spy, lycklig! Att inte alla kan vara så...min redige lille kille! Åååh nä nu måste jag nog gå in och nääästan väcka honom genom att pussa överdrivet mycket. Uppdaterar kräkskriget imorrn!

Schema mig hit och schema mig dit!

Sitter med Arvids dagisschema. De e jätteskoj....NOT! Jag har ju olika scheman i skolan vareviga vecka och de resulterar i att det är olika timmar varje vecka...så de går inte räkna ut snitt. Så nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli ett så jag kan ringa Mölndals barnomsorgs-schema-tant.
För övrigt så åt Slarv lunchen själv idag...eller ja han fick bydde bydde hjälp av mig men nästan helt själv. Bra å kunna när man börjar dagis.
Vi ska dit på föräldramöte idag, klockan 14.
Nä nu ska jag nog ringa schema-tanten.

Ååååågren!

Nu snart så börjar skolan och med den skolågren. De är aldrig kul. Känner mig hela tiden som att jag nog behöver springa, jag vet inte vart, men bort, bort, bort från denna skräck.
Undra om man kan ha skolfobi. För just nu är denna rädsla HELT omotiverad då jag faktiskt tycker det är rätt skojs i skolan! Men antagaer att det kan vara den massiva "hela-förra-terminen-tentan" som väntar mig som bidrar till Å-n-g-e-s-t-e-n.
Så nu sitter jag här med ögonfransr som fastnar i varann när jag blinkar vilken gör att mina ögon känns ihopsydda, testar en ny mascara från face, känns inte riktigt som om den går vidare till rond nummer två!
tack och hej so long nu ska jag göra nåt annat!

Jaha nytt år!

Nytt år. 2010! Fort gick 2009...förra året vid denna tiden gick vi och väntade och väntade på att en liten Arvid skulle komma och sen sa det schoff så var det ett år senare!
Nu ska han snart fylla ett och börja dagis. Min stora kille, känns som man inte riktigt va beredd på hur fort de skulle gå och hur fort han växer, men va underbart det är att se!

Angående nyårslöften så har jag och Klas slutat med godis, kakor, läsk och annan skit. Känns grymt bra, föråt mig lite på det på nyårsafton då vi skulle frossa inför den stundande godisfastan, kanske därför det just nu känns så bra. Ska rapportera om det känns lika bra om en månad eller två!
Nej tillbaka till kaffet och pussandet av bebis får skriva mer ikväll...