Vaken i natt av en förbannat pipande.

Inatt vaknade jag av att det piper, skithögt.

Piiiiip!

Var trettionde sekund piper det. Lite sömndrucken så puffar jag till Klas och väser; "Klas de piper!"
Klas flyger upp, stridsredo, han gör det nämligen om man väcker honom mitt i natten och säger nåt, vadsomhelst.
Hursom flyger han upp och kutar ut till vardagsrummet där han blir stående i en minut medan han försöker lokalisera pipandet.
Brandvarnaren.

Den "extra" brandvarnaren som vi av nån anledning satt upp mellan köket och vardagsrummet. Den slits ner av Klas med ren handstyrka och han börjar operera bort batterierna.

PIIIIIP!
Det GÅR inte!

PIIIIIP!
Varför går det inte? Vad håller han på med? "Klas TA UT batterierna!" Får ett argt väsande tillbaka; "Va tror du jag håller på med?"

PIIIIIIIIIIIP!
Vem, vem har tillverkat denna skitbrandvarnare? Varför finns den hemma hos oss och varför varför börjar den pipa klockan halv ett på natten?

PIIIIIIIIIIIIIIIP!
Menvaf....piper den bara högre och högre? "Kasta ut den genom fönstret!" Här trodde Klas jag försökte skoja till det, men de gjorde jag inte. Jag tyckte verkligen vi skulle göra det, det eller stampa väldigt hårt på den!

PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP!
"Klas! Kom hit med den!" (Att det ska krävas en kvinna!)

PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP!
Meh..vafasen? Varför sitter batterierna inklistrade i brandvarnarhelvetet?
...
"Klas, ge mig en KNIV!"
Klas kommer springande med ett hårspänne!
?!
Pillar iallfall ur batterierna med hårspännet(?), pillar ut alla tre batterierna, även om Klas menar på att det bara behövs pillas ut ett!

PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP!
Men förhelvete, nu börjar jag fundera på hur man bäst kan förgöra denna dödsmaskin, men inser efter en liten stund att de nog bara va sista dödsskriet.

Denna brandvarnaren kommer nog aldrig aldrig sättas upp igen!

Arvid samlar!

Hittade precis en av Arvids gömmor, bakom ett element hade han lagt följande; en tidning, lite papper, ett senilsnöre till nycklar, ett kuvert och viktigast av allt, hans blåa mockasiner, som vi letat efter i ungerfär en vecka.

Tror bestämt att jag får ta och kolla bakom alla element! Vem vet vad man kan tänkas finna.

Utöver det så har Arvid idag haft sönder en ljuskopp och ett underlägg i glas. Grattis där kanske ni tänker nu. Sen har han även lärt sig hur man effektivast och ljudligast välter en stol....Om och om och om och om igen.

Antingen är Arvid grymt tidig eller så har den jä*eln som sa att trotsåldern börjar när dom är två fel, SÅ FRUKTANSVÄRT FEL!

I bilen.

Klas: Jag ska nog göra lite...va heter de? Crunches!

Jag: Ooooooj så international man ska va då och prata engelska! Situp heter de annars!!! (bestämdminen på)

Klas: Meh ditt brighto! Va fan tror du situps e på för språk!?

RIDÅ!

Känsla.

De känns som om jag har glömt nåt.

Fingrar på tangentbordet.

Kollar bland papprena.

Snabb blick på almenackan.

Nej. Inget. Men vad är det som gnager i mig då, får mig att bita sönder nagelbanden?

Har känt så här i en vecka nu. Bieffekt av pencillin...

Fan!

Jag vet inte! Jobbig jäkla känsla. Vilken sekund som helst kommer jag att komma på det och fasan kommer sprida sig från huvudet till bröstet och "schvuuup" så sugs hjärtat ner i skorna.

När. Som. Helst. Nu...

Underbart...

...är att diska med Björn Afzelius vrålandes i öronen och sen vända sig om och se en nakenfisig liten Arvid som läser böcker på vardagsrumsmattan.

Ja jag kan göra vad jag vill!

En bra grej när man är lite vuxen är att man kan göra ganska vad man vill, äta kakdeg, gå runt naken, kolla på skräckfilm (ja eller hur!?), måla om, gå kortpromenader, gå långpromenader och ha på sig omatchande kläder. Därför tycker jag mycket mycket om den här hemsidan:

http://www.365saker.se/

Gå in, njut och upptäck!

Av-ak-ti-verad!

Jag har avaktiverat mitt facebookkonto. Känns helt jäkla wonderbar!



(Tillägg ett tag efteråt: Jag är tillbaks på Fejjan som man tydligen kallar det...jag är så fruktansvärt svag!)

I skoaffären:

Jag: Va tycker du om dom här ska jag prova dom?

Klas: Mmm..men du har ju rätt breda fötter!

Jag: ...?...Va fint sagt älskling, tack!

Napp..

..är till för bebisar så de har vår lilla Slarv slutat med helt huxit och fluxit! Jag har nästannästan gett den till han flera gånger.
Särskilt klockan två/tre på natten när han ålar runt som en arg liten mask och man får klappa honom på huvudet tills han somnar om, då...då...är man nära!

Tänk så lätt...
...plopp!

Napp på plats!

Frid och fröjd!

SÖMN!

Men så tänker jag; om vi tycker det är besvärligt nu, tänk då om några månader när han skaffat ännu mer vilja och ännu mer av sin mors temprament. Och helt plötsligt så känns det ganska ok att han bara "knorrar" lite och att man är vaken tio/tjugo minuter varje natt för att klappa lite huvud.

Så på måndag tar vi bort napparna även på dagis.
Undra hur happy happy dom blir då?

Sao e de...

Jag har gått en kurs i kroki
men det struntar du i
jag får ändå aldrig se dig naken
Jag har staffli och jag har kol
och jag har nerver av stål
men du bryr dig inte om
den saken.