Jag blev nerkräkst...nerkräkad...nerkräken...nerspydd(!) imorse. La upp lillkillen på min axel och kände den ack så välbekanta varma känslan över ryggen plus ett ganska ljudligt splash på golvet.
Arvid var helnöjd, fick ett gott litet leende när jag la ner han i soffan, han fick inte en enda droppe på sig själv. Skickligt!
Det är så glamoröst att vara småbarnsförälder!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar