Veterans day.

Idag ar det veterans day har i Amerikat. Har ingen direkt koll pa vad det betyder men verkar stor har iaf. Arvid ligger just nu och nanar i sin vagn. Han har svept omkring har i lagenheten och rivit bort allt papper pa en toapappersrulle, spritt leksaker overallt och krakts lite pa golvet (heltackningsmatta)...sa jag har att gora medan han nanar.

Var haromdagen i Zionsville. En genomsot liten stad/samhalle som tagen ur en disneyfilm. Kakade pa en resturang dar, och nar vi skulle bestalla sa tankte jag va lite crazy sa jag bestallde inte det Klas bestallde utan en egen grej! STORT misstag, man tror jag borde lart mig men ne! Sa sjalvklart angra jag mig och ville ha Klas kak istallet. Och sen efter middan sa kom overraskning nummer tva! Bokstavligt talat! Arvid tog tillfallet i akt och bajsade ner hela sig, tur att det ar en hyrbil...for nu har dom lite Arvidbaj pa baksatet. DE VA KAOS! Baj OVERALLT! KAOS! Men Arvid va iaf nojd, eller ja han va kanske inte sa nojd nar han fick ligga naken i kalla nattluften medan vi bytte bloja men han va valdigt nojd efterat. Sen akte vi hem hela familjen och duschade!
Och sen igar sa letade jag och Slarv upp dunkin donuts och handlade munkar! Jag tror de ar min nya religion! Saaaa himlans goda, synd bara att jag kommer vaga 700 kilo nar vi aker harifran! ....oj oj oj! Pa satt och vis fattar jag varfor alla amerikaner ar sa feta, och ar aven lite impad pa att det ens finns smala manniskor i detta land. Tur att dunkin donuts inte finns i sverige!
Hur det ar och kommer bli har i USA:

Vi är ett ny människogren...stam..ja du hajjar!

Jag har tidigare pratat om att jag i princip blitt lite dummare än innan jag blev gravid! Har nu fått svar på varför av en kompis...HORMONER!
Tydligen så gör preggo-hormonerna och amnings-hormonerna att man blir aningen dummare.

Haha tänker jag! En förklaring på varför jag inte kan föra en vettig konversation. En förklaring till min ständiga glömska och klumpighet. Skönt!
Har även upptäckt att denna språkbrist inte uppfattas av andra nyblivna mammor utan att det finns en tyst förståelse...man fyller i förbistringarna i en konversation automatiskt. Vi förstår varann, märker inte varandras sinnesbortfall.
Spännande!
Om nån har lust tror jag att forskning på detta hade varit väldigt intressant.
Skulle gjort det själv men har fullt upp med att bara komma ihåg vad jag gjorde för en timma sen!

Bara jag...

Ibland är det skönt att bara få vara själv.
Sitta och bara vara själv, lyssna på musik med hörlurara, pilla på datorn och få tid att vara lite ensam.
Tänka.
Folk som känner mig skulle nog inte tro att jag var en sån som vill ha varaensam-tid men jag behöver verkligen det.
Tänker väldigt mycket på olika grejer, är vad man kan kalla tankspridd, en dagdrömmare, liksom pratar och kan föra långa monologer i huvudet. Vet att jag missat att hälsa på flera kompisar ute eftersom jag gått och funderat. Gör jag någonsin detta mot dig så ta inte illa upp, ibland behöver jag att man tar tag i mig och rycker ur mig ur mina dagdrömmar.
Så även om jag är sjukligt sällskapssjuk så behöver jag min ensamtid så jag kan avsluta mina monologer och få tid att grubbla och fundera klart...
Tid att få umgås med mig själv...lära känna mig lite grann...

Funderingar en tisdagmorgon.

Sitter och funderar på vad jag skulle vinna på att bättra på hos mig själv.
Och därför försöker jag komma på vad jag har för...svagheter.

Har hittills kommit fram till dessa:

1. Matte! Kan bara gångertabellen upp till halva sexan sen tar de slut. Får räkna på fingrarna och så tar det tjugo minuter eller så om nån frågar vad sju gånger åtta är.
2. Är svindålig på höger och vänster! Får fortfarande vinka med hälsahanden för att inse att det är höger!
3. Har Sveriges sämsta lokalsinne. Hittar inte ens i Mölndal där jag ändå bott hela mitt liv.
4. Är även en fruktansvärd tidsoptimist. Tror alltid stenhårt att jag på en kvart hinner gå upp ur sängen, duscha, klä på mig, klä på Arvid, äta frukost, sminka mig, amma och springa till bussen...på en kvart!
5. Är envis som få! Även när jag vet att jag har fel så ger jag mig inte....men de kan ioförsig vara bra i vissa fall.
6. Skjuter upp saker. Gör de imorgon...

Vet inte riktigt om jag kan göra så mycket för att bättra på nåt av det här dock. De är nog kört!

Aja om nån har nåt bra tips så är det hjärtligt välkommet.

Idag är allafall Arrie 7 veckor! Detta ska firas genom att Mormor (Arries inte min) kommer på fika. Skulle hon gjort ändå men eftersom Arvid nu bli sju veckor idag så kan vi säga att det är därför.
Nu ska jag ta och byta blöja på en knölig, knorrig liten korv innan det hela ballar ur.

Arrrgh...

Detta är sjunde eller åttonde ögoninflammationen på mindre än ett år. Jag är trött på att lite då och då antingen få ett illrött "djävulens avkomma-öga" eller se ut som Quasimodos lillasyrra!
JAG HAR FÅTT NOG!

Pinsamma mamman...

Jag kommer bli en sån där pinig mamma.
En sån som pussar på honom hela tiden och visar pinsamma bebisbilder för framtida flickvänner.

Om mig:

Den 20:e januari 2009 kommer alltid ha en plats i mitt hjärta...nej inte för att USA fick sin första svarta president utan av en helt annan anledning.
Den dagen föddes mitt första barn!
Arvid...
3115 gram vägde han till sina 50 cm.
Han föddes klockan 06:13 med akutsnitt, efter mycket om och men.













Själv heter jag Lina och är född 1986 en mycket mörk decembermorgon. Arvids pappa heter Klas, född 1982 en inte lika mörk marsdag.
Jag och Klas träffades på valborgsmässoafton 2006, i januari 2008 flyttade vi ihop på riktigt och i maj 2008 visade ett (läs: tre) test från apoteket att vi två skulle utökas till tre. Nu bor vår lilla familj i Mölndal i en liten lägenhet.