Var är han, var är han? Ligger han i fotändan kanske?

Varje natt sätter sig Klas raklång upp i sängen:
-Var e han? Var e han? Har du Arvid?
Och varje natt får jag lugna han med:
-Han ligger i sin vagga, somna om nu!
Får då ofta till svar:
-Aah..jag trodde du hade puttat ner han till fotändan... / -Jag trodde han låg på golvet...

???

Brukar jag putta ner Arvid till fotändan? Eller lägga han lite slarvigt på golvet under(!) sängen?

Nej! Verkligen inte

Vet visserligen att detta bara är vad Klas drömmer och han säger detta helt ovetande i sömnen, men kan ändå inte hjälpa att känna ett uns av misströst.
Tänk om han undermedvetet känner att jag inte är att lita på? Att jag är kapabel att placera vår son på golvet lite sådär.

Ska klura på det...hur jag ska lösa den nattliga ritual av förklaring vart vår son ligger och inte ligger.

Men nu ska jag nog ta och knyta mig jag också, så jag kan förklara för min kära sambo att Arvid även denna natt ligger i sin vagga och att jag inte lagt honom under vår säng...

Aaaaaaj!

Har två blodblåsor, på varsin lilltå. Det är som rubriken antyder inte världens mest angenäma tillstånd för mina små pinkisar. Får springa runt i tofflor ute...ser ut som en brat!

Dramatik på hög nivå...

Oh...I do declare Mr. Beauregard... you are my hero!

Mammas myse!

Korven och jag var på mammaträff igår, träffade två mammor med bebis från föräldragruppen över en kopp kaffe och våfflor. De va jättekul, kul att ses igen och kul att se deras små killar. Gick en promenad med vagnarna också i det fina vårvädret.

Sen fick ju, som sagt i ett tidigare inlägg, Arvid en liten lillkusin igårnatt...
Lilla söta Ebba.
Hon är en kopia av sin storasyster Josefina.
Josefina som kommer att bli en supersyrra, har varit här och övat på Arrie så hon kan det där med bebisar nu. Är en grym vagnkörare!

Sen har jag börjat vända Arvid om på mage lite då och då, nu när han faktiskt kan hålla huvudet något sånär. Men i takt med att huvudet börjar sjunka mot golvet av trötthet så gör humöret det samma...














Pigg och glad kexchoklad...














Hmm...

Fick en sån fiffig grej på Klas födelsedag. En barnsits, eller vad man nu ska kalla det, i tyg som man sätter på en vanlig stol så det blir som en barnstol. Tar ingen plats i skötväskan och man behöver aldrig oroa sig för att det inte ska finnas barnstol. Arvid har självklart redan provat och godkänt den men det lär nog dröja några månader innan han kan börja använda den på riktigt.




















Fiffigt värre!

Sen har jag som synes bytt utseende på bloggen...igen! Och som sagt innan, de kommer hända då och då med jämna eller ojämna mellanrum.
Men ny logga eller vad man nu kan säga blev det iallafall. En Arrielogga!

Välkommen Ebba!

Arvid har fått en liten kusin!
Ebba, 3,8 kg och 50 lång liten tös född 17 minuter över tolv inatt.
Längtar tills vi får se henne!

Snart en kusin.

Snart har Arvid en liten kusin till...
Min bror och hans sambo har snart två barn, skulle åka in till förlossningen inom kort.
Lite avundsjuk, vill göra om min förlossning, så den blir rätt...

Bara jag...

Ibland är det skönt att bara få vara själv.
Sitta och bara vara själv, lyssna på musik med hörlurara, pilla på datorn och få tid att vara lite ensam.
Tänka.
Folk som känner mig skulle nog inte tro att jag var en sån som vill ha varaensam-tid men jag behöver verkligen det.
Tänker väldigt mycket på olika grejer, är vad man kan kalla tankspridd, en dagdrömmare, liksom pratar och kan föra långa monologer i huvudet. Vet att jag missat att hälsa på flera kompisar ute eftersom jag gått och funderat. Gör jag någonsin detta mot dig så ta inte illa upp, ibland behöver jag att man tar tag i mig och rycker ur mig ur mina dagdrömmar.
Så även om jag är sjukligt sällskapssjuk så behöver jag min ensamtid så jag kan avsluta mina monologer och få tid att grubbla och fundera klart...
Tid att få umgås med mig själv...lära känna mig lite grann...

Hallelujah...

Fick ÄNTLIGEN svar på bäckenmätningen idag!
Helt normala mått så Arries syskon SKA födas vanligt...

Idag...

..var Arvid, Klas och jag på barnkalas. Arvids andra, så han kan det där med kalajs, vet hur man ska charma och underhålla...
Han verkade tycka det var jättetrevlig, skrattade så han kiknade när kalasbarnets pappa skojade med honom.
Efter kalaset åkte Klas på pokerkväll med Grabbarna(!) medan jag och Arrie hade myskväll hemma. Tyvärr gjorde jag samma fel som jag alltid gör när jag är ensam hemma, kollar på skräckfilm! Så jag fick ligga lite kvar lite rädd i soffan alternativt springa lite panikigt mellan soffan och det rum jag ville nå tills dess att Klas kom hem.
Imorgon ska vi ha storekalas för Klas, så har städat och grejat mej helt slut.
Men fint blev de!

Arvid på vårpromenad.

Myse!